Elin Hellgren

Kategori: Allmänt

Inte en lugn stund

Idag har det verkligen varit fullt upp i stort sett hela tiden, så jag var helt slut och somnade till en liten stund vid två tillfällen efter middagen. Jag har bl.a. tränat på att vara uppe och sitta i rullstolen. Det gick både bra och dåligt för jag var jättenära att svimma vid ett tillfälle, så då blev avdelningens sjukgymnast och två personer till tvungen att skynda sig att lägga mig i sängen, för jag var halvt borta. Så det var nog tur att jag hade börjat träna igen på nytt igår (rätt mycket för att vara mig) med att sitta på sängkanten, annars hade jag väl bara kunnat sitta uppe ännu kortare och kanske rent av svimmat idag.

Sen under dagen var kuratorn förbi en sväng, smärtläkaren och smärtsjuksköterskan vid två tillfällen (gäller smärtsjuksköterskan), sen den vanliga ronden, göra sig i ordning, mamma och farmor var och hälsade på vid två olika tillfällen, pratat med min "vanliga" fysioterapeut (nytt namn för sjukgymnast), somnade en stund efter lunch, och så var det nå mer som jag inte kommer ihåg just nu. Men det är ju alltid något sköterska, undersköterska eller läkare som bara kommer förbi lite då och då.

Sen idag har vi äntligen börjat kunna sänka smärtpumpen lite så den står nu på 8 istället för 10 som tidigare (den ska ner på noll). Själva sänkningen har faktiskt gått rätt bra idag, jag behövde bara ta extra smärtlindring 2 gånger under dagen. Nervvärken är fortfarande mer jobbig igen men jag kämpar på, mer kan jag inte göra. Sen har jag även fått gå över på tabletter istället för att få antibiotikan direkt i blodet från och med ikväll. Så det har hänt en hel del saker här idag.

Sämre fot på ett sätt och lite allmänt

Idag har det varit en riktigt jobbig dag allmänt. Det började med att jag imorse kände att nervvärken i den opererade foten kändes sämre. Jag har börjat lärt mig igen vad som är och kommer från operationsvärken eller nervvärken. Och det här var nervvärk, så det har varit en av alla jobbiga saker idag. Det jobbiga just nu i den här situationen också är att morfin inte hjälper bra på nervvärk, så det är bara att försöka stå ut så mycket jag bara kan med nervvärken. Men det är inte alltid så lätt.

En positiv sak i alla fall är att jag blir sakta sakta lite bättre bak i ryggen sedan operationen jag gjorde i onsdags. Det är inte en lika stor pina att röra sig lite i sängen och sträcka sig efter saker som i början, även om det fortfarande är jobbigt. För i början var det verkligen inte roligt, då låg jag exakt där jag låg och kunde inte flytta mig någonstans själv. Inte ens en centimeter. Men sen har det blivit lite bättre dag för dag att jag har kunnat flytta mig lite med hjälp av den här grejen eller handtaget som hänger ner mot sängen. Sen har jag faktiskt kommit upp på sängkanten flera gånger idag, och det är jag faktiskt stolt över för det är inte bara.

Annars har det här verkligen varit en riktigt dålig dag allmänt. För allting blir bara jobbigt och "för mycket" till och från. Jag kommer aldrig ge upp, men idag fick jag bara känslan av att varför måste man kämpa på så mycket om och om igen om man hamnar tillbaka på samma punkt hela tiden i alla fall (som det känns och lite är). Det känns som att jag inte får någonting för allt kämpande, än att jag ska behöva vara en styckedocka (överdrivet) eller testkanin. Det känns så.

Det har hänt en sak till som inte alls är speciellt rolig om det stämmer som jag har hört, men det berättar jag mer om när jag vet mer själv, så det inte blir fel.

Lite annat

Nytt besked igen, de vi trodde sig vara en njurbäckeninflammation visade sig vara en Urosepsis. Det är en väldigt kraftig bakteriell urinvägsinfektion med bakterier i urinblåsan, och på något sätt vad jag förstod så hör de ihop med blodförgiftningen.

Sen själva blodförgiftningen jag har är kvar men börjar sakta bli bättre med hjälp av antibiotikan. Det är lite svårt att veta vad allt beror på men det verkar som att vi är på rätt spår nu. Så nu får vi hoppas på det bästa och se vad som kommer hända. Men jag måste bara säga att det blev en riktigt tuff och jobbig period det här. Så nu måste det bara bli bättre!

Nu får det vara nog - 2 månader idag

Idag har det gått 2 månader om man räknar vecka för vecka som jag har varit här. Det är lång tid kan jag säga med att ligga på sjukhuset och inte ha fått varit hem en enda gång sedan dess. Jag gör bara ett kort inlägg nu för det har hänt en hel del saker sedan jag skrev sist. Men jag kan säga lite kort att natten till onsdag så var jag riktigt sjuk och hade hög feber (nästan 40 grader) och mådde riktigt dåligt.

Sen igår (onsdag) gjorde dem ett nytt försök med att operera ut den här slangen som gick av, men precis som förra gången så kunde dem inte hitta den, men dem försökte verkligen för operationen tog ca 2 timmar. Jag fick göra ett ultraljud innan. Läkaren sa att slangen syntes men det var tyvärr bara ett stygn som ska försvinna av sig själv. Så det var andra gången dem inte hittade den. Som om det inte vore nog så har jag även åkt på blodförgiftning och njurbäckeninflammation.

Det är därför jag inte har skrivit på någon dag, för som ni märker i inlägget så har jag inte mått nå bra och jag gör det fortfarande inte, men det är på bättringsvägen. Just nu vill jag bara komma hem härifrån och få må bra. Men jag ville bara informera er.

Måndagens händelse - bakslag?

Denna dag har varit överlag lugn, trevlig men också lite oroande. På förmiddagen fick jag som ni redan vet nytt gips. Innan dess träffade jag smärtsjuksköterskan och smärtläkaren och då kollade min läkare mig bl.a. bak på ryggen. Då tyckte han det var lite misstänkt om jag kanske har åkt på en ny infektion, om den kanske har startat om. För jag var lite svullen och öm över det området som jag var sist, samt att plåstret över såret såg lite misstänksamt ut, som att det hade läckt lite varvätska från såret. Jag vet inte, men jag ska i alla fall få göra en magnetkameraundersökning på ryggen igen inom 24 timmar, helst (räknat från förmiddagen).

Jag hoppas verkligen det inte är någon infektion pågående igen, det skulle bara vara för mycket.. Sen tog de nya blododlingar nu på kvällssidan, så vi får se vad dem visar. Bra hoppas jag!

Nytt och behövligt

Idag på förmiddagen fick jag ett nytt gips. Det var skönt att få bort det andra stenhårda gipset som spände så hårt till och från. Såhär långt tycker jag det känns bättre med det nya gipset än vad det gjorde med det jag hade tidigare. Det nya helvita gipset jag har nu är mjukare än det andra, eftersom jag i alla fall inte får belasta på foten någonting under 2 månader. Sen är det hårdare på sidorna och under foten som gör att det blir mer stabilt också är det mjukare runtomkring, istället för det andra som var stenhårt runt hela benet.

Det gör att det finns lite mer utrymme när foten sväller så det inte ska göra lika ont. När vi tog bort det tidigare gipset såg man märken på foten efter plåster som satt över ärren att det verkligen hade spänt åt hårt när foten svällde, så det var verkligen behövligt och skönt att bli av med det gamla.

Väldigt lång dag

Idag har dagen gått väldigt sakta. Jag vet inte hur jag har fått den att gå men på något vis har den gjort det. På förmiddagen fick jag i alla fall hjälp med att ta en "riktig" dusch sittandes och inte liggandes den här gången. Det var skönt! Annars idag har jag mest vilat, tittat på tv, grejat med telefon, läst och tittat i en hel del tidningar som jag har fått av snälla personer som kommit på besök.

Sen vid middagstid kom mamma, pappa och Anna hit. Mamma hjälpte mig att fylla på mina dosetter med medicin för ytterligare en vecka. Dem mediciner som jag sköter själv. Innan dem kom hade de varit på dop. Där hade jag också velat vara idag, istället för här.. Det är andra kanske till och med tredje dopet som jag missar pga att jag ligger på sjukhus. Men jag får hoppas att dem hade det trevligt och att allt gick bra för dem!

Det går skapligt med foten så länge jag ligger riktigt i högläge med den. Men jag ska inte ljuga heller, för det är jobbigt och gör riktigt ont vissa stunder. Handleden känns också faktiskt riktigt bra med tanke på att jag fick en kortisonspruta i den igår, men det kan jag nog tacka smärtlindringen för. Sen har jag verkligen börjat tröttna på att vara här.. Jag hoppas verkligen det inte är så länge kvar nu tills jag får komma hem till min familj!

Fri från lite saker

Igår var det lite lugnare än vad det var dagen innan (torsdag). På förmiddagen var jag till min reumatolog, för att jag har fått och haft mer och mer värk i kroppen ju mer vi har sänkt smärtlindringen för foten. Det verkar som att jag har kommit in mer i ett skov igen. Det är framförallt högra handleden och knät som har sagt ifrån och som jag har väldigt ont i.

Hos reumatologen igår fick jag en kortisonspruta i högra handleden. Knät ville han vänta lite med, men att jag ska linda det med bandage som stöd varje jag går upp ur sängen, och att jag kan försöka kyla knät som smärtlindring. Sen ska jag inte börja med Kineret (bromsmedicinen) som jag precis hann börja med när jag blev inlagd här. Jag hann ta två sprutor (man tar en spruta om dagen) innan första infektionen bröt ut, och då fick jag sluta med den. Men sen låter det som att det ska komma en ny medicin för det reumatiska i vår, och den verkar passa mig bättre än vad Kineret gör, så det kan bli att vi väntar tills den kommer och testar den istället. Vi får se, men jag känner mig mer taggad till att testa den om den passar in lite mer på min sjukdomsbild.

Sen ska jag nog få göra en ny röntgen på högerhanden eftersom det var länge sen sist, och för att jag har fått många sprutor i den på sista tiden. Sen har det också börjat gneka i den. Jag vet inte hur jag ska förklara men det gnekar i handen när jag rör den i vissa lägen.

En annan stor grej som hände igår var att vi stängde av ketoganpumpen (morfin) någon gång under förmiddagen igår. Vi gjorde det på förmiddagen för att se hur det gick till eftermiddagen, och det gick ganska bra. Jag fick ta lite extra smärtstillande men nu har jag bara en pump kvar, och det känns skönt. Fri från en slang till och ett steg till mot rätt håll. Så nu har jag bara den smärtpumpen som jag fick när jag blev inlagd kvar, resten av den "extra" smärtlindringen jag har pga foten får jag nu i tablettform. Sen fick jag även sluta med antibiotikan igår för att infektionsvärdena på blodproverna såg bra ut, och det känns också jätteskönt.

Jag hoppas att det verkligen börjar gå åt rätt håll nu så att jag snart kan få komma hem någon gång. Sen ytterligare en till positiv sak som jag fick veta igår var att magnetröntgen på hjärnan såg bra ut. Det var hypofysen läkarna ville kolla (bestämt sen tidigare), så då kan vi släppa den biten och det känns också väldigt bra. Men det känns verkligen som en bergochdalbana med allt, att det går upp och ner mellan bra och mindre bra saker hela tiden.

Hänt en del sen sist

Igår efter den tuffa natten så gick dagen i full fart. Det hände en hel del saker. Jag fick ta bort dränaget i ryggen till att börja med på dagen. Det var skönt, så jag inte behövde släpa på den där påsen som jag kallade "äckelpåsen" varje gång jag skulle på toa. Det var till den all överflödig vätska, inflammation och var som var kvar efter ingreppet (då de satte dit dränaget bak i ryggen) rann ner i via en slang till en påse som gick från ryggen.

Annars under gårdagen fick jag också göra en slätröntgen på vänsterfoten. Alltså den som inte är opererad för att jag fortfarande har ont i den, och det blev även beslutat idag att jag ska få göra en datortomografi (skiktröntgen) på den.

Sen kom även min smärtsjuksköterska förbi både igår och idag, men igår höll vi bl.a. på och fixa med foten eftersom jag inte kunde sova på hela natten innan pga värken. Då kollade hon på gipsfoten och sen gick hon och kollade efter en av dem sköterskorna som var med när jag gipsade foten. Efter det kollade vi tillsammans och diskuterade vad det finns för alternativ mot det gips jag har (plastgips), för mina tår är jättesvullna och inflammerade. Det är även det vi tror är orsaken till att jag inte kunde sova på hela natten innan, och att dem hade tagit stygnen och gipsat om foten som orsakade/orsakar värken.

Men då kom vi i alla fall fram till att vi skulle höja smärtpumpen lite till natten (med smärtläkaren på telefon) också ska vi fortsätta hålla koll på foten med gipset. Idag när hon från mottagningen som gipsar kom tillbaka för att kolla hur det var så kom vi fram till att jag kanske ska få ett mjukare gips på måndag om de inte blivit bättre. Men just nu för tillfället är det högläge som gäller eftersom tårna verkligen är som korvar och ibland är så svullna att huden på tårna är alldeles blank och självklart spänner och gör ont som sjutton.

Något mer som hände igår var att farmor kom och hälsade på vilket var väldigt trevligt. Hon var här idag med, så det var roligt men tyvärr hann vi inte umgås lika länge idag, eftersom jag skulle få akupunktur av smärtsjuksköterskan.

Just det, sköterskan la om PICC-line:en igår på kvällen också, men det var inga problem för det gick bra. Vi tvättade rent och bytte förbandet som vi gör en gång i veckan. Men efter det kan jag säga att jag somna ganska fort efter att smärtlindringen för kvällen hade kommit igång, för jag var verkligen helt slut efter att inte ha sovit på i stort sett hela natten innan och dagen. Jag sov nästan hela natten, och det behövdes verkligen.

Idag (fredag) har det också hänt en del men det tar jag imorgon.

Värsta natten

Den här natten har nog varit den värsta natten under hela tiden som jag har legat inne här. Jag sov kanske till ca kl.01:00 och sen har jag sovit kanske en halvtimme någon gång då och då, men det blev inte mycket mer sova. Det är värken som har stoppat mig. Jag har haft så fruktansvärt ont i foten. Ibland var det nästan så illa att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Just nu är jag så trött så jag får se om jag kanske kan somna någonting nu efter lunchen. Jag hoppas det, och sen hoppas jag att smärtsjuksköterskan från smärt kommer snart och kanske har någon ide om vi ska ändra något i smärtlindringen. Vi sänkte ju ketoganpumpen (morfin) lite igår eftermiddag, men bara de tycker jag inte skulle orsaka det här. Visst de höll på med foten en del igår också, då de tog stygnen och jag fick nytt gips, men så illa var det inte. Ja vi får se vad som händer. Men jag kan bara säga att det här vill jag inte uppleva en natt till.