Elin Hellgren

Kategori: Hjärtat

Hänt en del idag

Idag har jag varit till sjukhuset. Först var jag till Apoteket och hämtade ut nya medicinen (Kineret), och efter det var jag upp till reumatologen till sköterskan där. Det var tänkt att jag skulle börja med den medicinen idag, men när jag var där och vi pratade lite och gick igenom allt så började vi prata om vaccination. Det hade min reumatolog glömt att säga så det var tur att jag kom på att fråga om det själv, för de rekommenderar att man gör det, i alla fall när man är sjuk och äter immunförsvarssänkande medicin.

Reumatologsköterskan gick i alla fall och pratade med en annan reumatolog som jobbade idag eftersom min inte var där. Hon tyckte helt klart att jag skulle ta influensavaccinet innan jag börjar med Kineret, annars kan den ge mindre effekt. Hon tyckte också att jag skulle ta ett annat vaccin mot lugninflammation som infektion ger ut, så den ska jag få ta på måndag. På vägen hem var jag förbi hälsocentralen och frågade när jag kunde få komma och ta influensavaccinet, och då hade jag sådan tur att jag fick göra det på en gång. Allt tog nog max 2-3 min från att jag fick komma in, så det blev snabba puckar. Men det var bara skönt att få det gjort, och det var en väldig tur att jag kom på det så jag inte hade hunnit börja med medicinen.

Efter att jag var till sköterskan på reumatologen så var jag till smärtsjuksköterskan. Dit var jag och fick akupunktur och så pratade vi en hel del, för nu är det inte alls bra. Den ytliga nervvärken på huden blev pyttelite bättre efter Qutenzabehandlingen (chiliplåstret) men den inre nervvärken är sämre. Den är inte alls bra sen jag var på vattengympan i onsdags. Det vill inte gå tillbaka så som det var.

Sen har jag mått jätte illa och haft extrem huvudvärk både igår och idag, och idag på eftermiddagen har jag knappt kunnat tittat pga det. Jag tror det kan ha med en av nervmedicinerna som jag har höjt lite för att se om jag får tillbaka synpåverkan. Sköterskan tog också ett blodtryck på mig för att jag har tyckt det har känts konstigt med hjärtat de senaste dagarna, att det har slagit fortare till och från. Då hade jag lite högre blodtryck igen, så som jag hade förut. Men pulsen låg bra. Min smärtläkare var inte där idag men hon skulle prata med honom på måndag, eftersom det är jobbigt och sämre. Jag ligger bara och stampar på samma ställe just nu känns det som. Det tycker vi allihopa och det är väldigt frustrerande. Men vi måste försöka komma någon vart för jag orkar inte ha det såhär längre, och jag vill inte äta en hel hög med smärtstillande för att bara orka mig igenom dagarna.

Återbesök hos hjärtläkaren

I fredags var jag till Hjärtmottagningen för att träffa min hjärtläkare. Hjärtläkaren jag brukar gå till var borta och skulle vara det ett tag framöver, så då fick jag träffa en annan den här gången. Besöket gick bra och det fanns inget att klaga på. Medicinen jag sist fick insatt (då jag låg inlagd någon vecka innan jag opererade foten i juni) verkar fungera jättebra, i alla fall på mig. Den håller pulsen nere och blodtrycket verkar hålla sig bra. Speciellt om man jämför med hur pulsen låg innan.

Vi pratade också om en behandling som min smärtläkare pratar om att göra på mig några veckor längre fram, och då ville han att jag skulle ta upp den frågan med min hjärtläkare, ifall det går bra med mitt "problem". Enligt hjärtläkaren verkar det inte vara något hinder men han skulle också ringa och prata med min smärtläkare om det.

Hospital visit / 14.07.23

Idag har jag varit på sjukhuset. Jag och pappa åkte dit efter lunch. Besöken jag hade idag gick bra. Först var jag till smärtsjuksköterskan och fick akupunktur. Jag fick nålarna på samma ställen idag som dem tidigare gångerna som hon har gett mig. På huvudet, i öronen, en på varje hand och ett mellan ögonen. Jag tycker det hjälper rätt bra, speciellt på panikkänslorna jag får framåt kvällen av abstinensen. Men det är ju även därför jag får det. Jag blir verkligen avslappnad av akupunkturen, och idag var det inte långt ifrån att jag somnade.

Efter det gick vi till Klinisk fysiologi. Där fick jag ett långtidsregistrering av EKG påkopplat. Så nu har jag fem stora klisterlappar med fem sladdar påkopplade över bröstkorgen som går till en liten dosa. Det ska jag ha på mig till imorgon, då jag ska lämna tillbaka det. Egentligen skulle jag ha gjort den här undersökningen för några veckor sedan när jag låg inne på sjukhuset, men då flyttade dem fram det till nu istället. Hjärtläkaren ska sen kolla hur nya medicinen fungerar, som jag bytte till några veckor innan jag opererade foten.

Just nu ligger jag utslagen i soffan med bordsfläkten blåsande på mig. Det är verkligen varmt och fint väder ute idag, men varken jag eller gipsfoten gillar värmen särskilt mycket idag.

 

Ett evigt rännande

Gissa vart jag har varit idag då? Jo på sjukhuset, igen. Det känns som ett evigt rännande där varje vecka. Men idag gick det fort. Jag skulle dit för att få en blodtrycksmätare påkopplad som ska kolla mitt blodtryck under ett dygn.

Hemma igen efter sjukhusvistelsen

Idag fick jag komma hem från sjukhuset. Som ni vet har jag legat inne på sjukhuset sen i tisdags eftermiddag för att prova en ny hjärtmedicin.

Bytet av hjärtmedicinen gick bra, i alla fall i början. Jag började med den nya tabletten på tisdag kväll. Pulsen höll sig bra tills igår kväll, då den började öka igen. Under hela dagen igår hade jag riktigt ont i huvudet, men ännu värre var det under kvällen. Då mådde jag även jätte illa, hade frossa och mådde allmänt pyton. De kan vara biverkan på nya medicinen, men förhoppningsvis ska de gå över inom en månad.

Idag har pulsen som minst varit kring 100, och så fort jag har rört mig och t.ex. gått på toa så har pulsen ökat till ca 120-140. Jag känner att den här medicinen har sämre effekt än den tidigare, men fötterna är istället inte alls lika kall som dem annars brukar vara. Så det är skönt, att slippa den där isande känslan i fötterna.

Men jag fick i alla fall komma hem idag trots det att pulsen har ökat. Planen nu är att jag ska få göra ett långtidsregistrering av EKG:et om någon vecka, för att se effekten. Nu hoppas jag bara att det inte ska bli ännu sämre, så det inte blir som sist då inte medicinen fungerade.

Det är i alla fall skönt att vara hemma igen, för nu är jag riktigt trött på dessa sjukhusmiljöer. Jag har varit på sjukhuset alldeles för många gånger känns det som, så nu hoppas jag det dröjer länge till nästa gång. I alla fall att tiden går sakta till juni då jag ska operera foten.

Händelserik dag igår

Igår hände det många saker som gjorde att känslorna gick i en bergodalbana. Jag pratade både med min hjärtläkare som ringde mig två gånger igår, och så fick jag besked om när jag har fått tid för nästa fotoperation.

Under samtalet med hjärtläkaren blev det bestämt att jag ska läggas in nästa vecka för att testa en ny hjärtmedicin. Den jag har fungerar bra på hjärtat, men jag blir jätte kall om fötterna och mår inte bra på den. Men det känns ändå bra att jag ska få testa en ny hjärtmedicin under ordnade förhållanden den här gången, så att dem har koll på mig eftersom det inte gick nå vidare sist. Jag ska läggas in på tisdag eftermiddag nästa vecka.

Sen pratade vi lite om vad som orsakar själva hjärtbesvären med trycket och pulsen. Läkaren tror att det är dem biologiska läkemedlen (bromsmedicinerna) överlag som orsakar besvären. Alltså inte bara kortisonet, för jag får ändå inte en sådan jättehög dos så de skulle orsaka dem hjärtbesvären jag får. Och det känns INTE roligt. Om de blir att jag inte kommer kunna ta dem biologiska läkemedlen för att stoppa det reumatiska så blir det kaos. Även om jag fortfarande inte har hittat en medicin som fungerar så är det ändå ett stort problem, för det är ju dem medicinerna som är själva "nyckeln" till att få må bättre (om man hittar en fungerande behandling). För vad gör man om jag inte kan ta dem biologiska läkemedlen? Nu är det min reumatolog som ska bestämma om jag ska fortsätta med Stelaran eller inte.

Igår kom även det bruna kuvertet hem i brevlådan. Det var från Falun. Det var operationstiden för högerfoten. Jag ska opereras den 3 juni. Det är knappt en månad dit. Jag har så gott som bestämt mig för att göra operationen nu, efter många om och men. Men man vet ju inte vad som kan hända fram till dess, men jag räknar med att operationen kommer bli av i juni.

Fjärde maj

Idag är det precis en vecka sedan jag åkte in till sjukhuset för hjärtat och blev kvar där tills i onsdags. De senaste dagarna har jag varit lite tagen av hela situationen och allt som hänt. För det har trots allt hänt mycket, och att man inte vet riktigt hur det kommer bli med allt.

Jag mår betydligt bättre nu med hjärtat, bara jag tar hjärtmedicinen. I veckan ska min hjärtläkare ringa igen, så vi får se vad planerna blir. Men jag har börjat få konstiga domningar i benen och fötterna (speciellt högerfoten) är riktigt kall. Kall som en isbit och det känns nästan som att det isar om den. Det beror mycket troligt på hjärtmedicinen, för kall om fötterna blev jag av den jag tog förut (innan bytet av medicinen förra helgen) också. Men som sagt, vi får se vad som händer.

Akuten - AVA - HIA

Det här har hänt dem senaste dagarna. Det började med att jag bytte hjärtmedicin i lördags. Efter det började trycket och pulsen gå upp. Jag fick byta hjärtmedicin för att min hjärtläkare inte tyckte den hade tillräckligt bra effekt (pulsen var för hög) samt för att jag blir så kall om fötterna av den.

Under söndagen började hjärtat slå fortare redan från morgonen, och så fortsatte det under dagen. Sen på eftermiddagen var vi på kalas, och undertiden vi var där började pulsen slå riktigt fort. Som tur var hade jag med mig blodtrycksmätaren utifall och då hade jag en puls på 161 och trycket låg på 169/101. Det kändes precis som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen, och det var riktigt obehagligt. Då som tur var, va en av gästerna på kalaset sjuksköterska, och hon tyckte vi skulle ringa rådgivningen. Det gjorde vi, och strax därefter var vi på väg till akuten.

På akuten fick jag komma in på en gång. De tog EKG, kollade blodtrycket, tog pulsen, tog prover och satte kanyl. Efter det fick jag byta rum och kopplades upp på en maskin som kollade pulsen och blodtrycket med jämna mellanrum. Jag fick sedan medicin direkt in i blodet (samma som den nya hjärtmedicinen jag tar i tabletter). Det fick jag fyra gånger sammanlagt men det hjälpte knappt något. Och när jag gick upp för att gå på toa steg pulsen till 180, trots medicinen jag fått. Jag tror aldrig jag har haft ett så starkt tryck över bröstet någon gång, och det kändes verkligen som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen. Jag var helt slut även fast jag bara låg helt stilla. Det var precis som att jag sprang ett maraton hela tiden fast jag inte rörde mig något. 

Efter det fick jag komma upp på AVA (akutvårdsavdelningen). Där kopplade de upp mig på en trådlös apparat som hela tiden kollade hjärtats rytm och slag, så de hela tiden såg hur fort hjärtat slog. På kvällen fick jag mer av samma medicin, och så länge jag var helt still så gick det bra.

Dagen efter, under måndagen höjde de min hjärtmedicin (som jag började med på lördagen) till dubbelt så hög dos. Men trots det gick pulsen upp bara jag satte mig upp eller prata, och när jag åkte rullstolen till toan steg pulsen direkt till 130-150. 

På tisdagen kollade de blodtrycket så fort jag vaknade. De såg rätt bra ut. Men strax därefter när jag bara satte mig upp på sängkanten för att äta frukost började hjärtat slå fortare. Då kom en undersköterska in och kollade hur jag mådde. Han gick sedan och sa till sköterskan att jag mådde sämre. 

Då la jag mig i sängen, för ibland brukar de kunna avta och slå lite lugnare då, men de hjälpte inte. Hjärtat fortsatte bara att slå fortare och fortare, och då kom en sköterska in och satte sig med mig. Vi pratade lite och sedan satte hon på teven så jag skulle få någonting annat att tänka på. Men strax därefter gick hjärtat så fort att de lärde springa och hämta läkaren.

Det var riktigt obehagligt, och strax därefter var jag på väg till HIA (hjärtintensiven). Där kopplade dem upp mig på deras apparat som kollar hjärtats rytm och puls, samt en blodtrycksmätare som kollade trycket med jämna mellanrum. Jag hade högt blodtryck och puls. En läkare lyssnade och gjorde ultraljud på hjärtat, och en sköterska gav mig en annan medicin direkt in i blodet två gånger. Då började hjärtat lugna sig lite. Sen fick jag också ytterligare en tablett som skulle sänka trycket och pulsen mer, och det var nog inte förrän då man började märka en större skillnad med pulsen och trycket.

Jag blev kvar på HIA tills dagen efter (på onsdagen), då jag fick åka hem. Jag fick vara kvar på HIA även om läget var betydligt bättre, men eftersom det var väldigt lugnt på avdelningen så fick jag vara kvar.

Jag har inget fel på själva hjärtat och det är skönt, men det är någonting som stressar och gör så trycket går upp och hjärtat slår för fort. Vad det beror på vet dem inte riktigt än, men de tror att det kan ha med kortisonet att göra, eller att det har med det biologiska läkemedlet Stelara (bromsmedicinen) att göra. De ska fortsätta göra olika undersökningar och de har tagit prover som vi inte har fått svar på än. Min reumatolog och hjärtläkare ska fortsätta utredningen om vad det kan bero på, men det verkar vara någon biverkan på någon av mina mediciner, eftersom det inte är något fel på själva hjärtat.

Medicinen jag tar för hjärtat nu liknar den jag tog innan jag bytte hjärtmedicinen i lördags. De ville helst inte att jag skulle ha en sådan typ av hjärtmedicin eftersom jag blir så kall om fötterna och att den inte hjälpte tillräckligt, men vi får se hur det går. Nu är den värsta krisen (eller vad man ska kalla det) över i alla fall, så får vi se vad som händer. Men det är läskigt när det har med hjärtat att göra.

Hemma igen efter en akut sjukhusvistelse

Nu var det några dagar sedan jag var in här och skrev. Det beror på att jag fick åka in akut till sjukhuset i söndags eftermiddag och har varit inlagd där tills idag efter lunch. Jag blev inlagd pågrund av hjärtat, för att det slog alldeles för fort och att blodtrycket var högt. Jag skriver lite mer om vad som hänt under dem senaste dagarna i nästa inlägg, men nu vet ni varför ni inte har hört något ifrån mig på några dagar. Jag mår betydligt bättre nu i alla fall, jämfört med vad jag gjort dem senaste dagarna.

Upp